Blogg / Datajournalistik

Ett forsknings- och utvecklingsprojekt i samverkan

Att granska datorerna

Algoritmsvd

Vad händer med den granskande journalistiken i en värld där allt mer beslutsfattande sköts av datorer? Finns det en ogranskad maktfaktor i samhället i dag är det algoritmerna, dessa små instruktioner som får datorerna att bete sig som de gör.

Har du någonsin sett Janne Josefsson ställa ett dataprogram mot väggen? Själv funderat på att avsluta ett grävprojekt med en ansvarsutkrävande intervju med en algoritm?

Företag använder dem för att kartlägga sina kunders beteenden, myndigheter för att betala ut ersättningar, polisen för att förutsäga brott, och så vidare. Även politiska partier, intressant nog detta valår, använder dem, vilket jag skrev om i somras.

– Journalisternas roll är inte bara att titta på institutionerna som använder olika algoritmer i sin verksamhet, utan också att granska algoritmerna i sig, sade Chase Davis från The New York Times på Nicar 2014, den internationella konferensen för datajournalistik som just nu pågår i Baltimore.

Vem ska ställas till svars när algoritmerna gör fel, om en oskyldig pekas ut som brottsling, om någon får fel medicin på Apoteket, om Stockholmsbörsens datorer börjar ge felaktig information om aktiekurser?

Datorer har ingen ansvarskänsla. Men koders skapas av människor. Således finns minst en person bakom varje algoritm. Om en självkörande Google-bil krockar och krocken beror på programmeringen, är det kanske inte helt orimligt att den som skrev algoritmen hålls ansvarig.

Men när vi ska hitta den ansvariga människan bakom finns en journalistisk fälla. Ett mantra som upprepas gång på gång under snart sagt alla statistikföreläsningar på Nicar är att inte blanda ihop korrelation med kausalitet. Det vill säga att inte dra en massa slutsatser om orsaker bara för att vi hittat ett samband.

Att antalet storkar är högre i områden där det föds många bebisar, betyder det att fler storkar leder till fler bebisar? Nej, det förklaras nog snarare av att där det bor många människor finns det också många platser för storkarna att slå bo. Till exempel.

Motsvarigheten för den som granskar algoritmer skulle kunna lyda ”korrelation är inte detsamma som intention”, enligt Jeremy Singer-Vine på Walls Street Journal.

– Att en algoritm får en viss verkan behöver inte betyda att skaparen av den hade det för avsikt. Vi måste vara försiktiga med att dra sådana slutsatser, säger han.

Så hur ska vi journalister då granska algoritmerna och deras skapare?

Ett första steg är att lära sig att förstå lite mer kring hur internet fungerar, eftersom så många algoritmer i dag är internetbaserade. Till exempel lära sig lite om cookies.

Och, återigen, journalister behöver lära sig att förstå kod. Inte bli experter, men ha en grundläggande kodningskunskap.

– Bara att ifrågasätta algoritmerna skulle göra att finanssektorn fungerade bättre, säger Frank Pasquale vid University of Maryland Law School.

Sedan får vi förstås inte glömma att även vi journalister själva använder oss av algoritmer i vårt eget arbete.

Personligen väntar jag otåligt på ökad personalisering av nyhetssajterna. I dag ser till exempel SvD.se:s startsida likadan ut oavsett vem som går in på den.

Är jag en nyhetsknarkare som varit inne bara en timme tidigare blir jag så klart irriterad av att fortfarande se samma nyheter i topp. Men är jag en läsare som bara går in en gång om dagen vill jag förmodligen se den dagens allra viktigaste nyhet som SvD:s reportrar grävt fram överst, snarare än senaste TT-nytt. Och är jag kulturintresserad vore det förstås att föredra att kulturnyheter hamnade högre upp för mig i stället för ekonominyheter.

Det vill säga, svenska nyhetsmedier bör – och kommer – snart att använda samma tekniker som Google och Facebook använt i flera år för att skräddarsy ett unikt flöde för varje enskild besökare.

Men även här måste vi förstås ha ett kritiskt förhållningssätt. Är det etiskt försvarbart att vi registrerar vilken typ av artiklar en viss läsare brukar klicka på? Ja, skulle jag säga. Är det försvarbart att vi även tittar på vilka sajter besökaren var på innan och efter hen gick in till oss? Kanske mer tveksamt.

En alltför skarp individualisering kan rentav ses som en demokratifara, om folk bara får sina egna uppfattningar bekräftade och ingen plats för debatt finns. Bubbeldebatten har pågått några år, här är en kanske onödigt dystopisk artikel jag skrev 2011.

Men vi bör kunna bli betydligt bättre än i dag på att hjälpa och guida våra läsare till sådant som är intressant och viktigt för just dem utan att det går riktigt så långt. Och då är algoritmerna våra bästa vänner.

Tobias Brandel/SvD

Bli först att kommentera på “Att granska datorerna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *